Zero är min absolut första hund. Han hittades på blocket och det var kärlek vid första blicken. Hade jag vetat det jag gör idag om sporten, hundarna och allt arbete som faktiskt ligger bakom en bra draghund så hade tyvärr Zero inte varit hos Emzyhusky. Fast då fanns inte ens tanken att jag skulle ha flera hundar och satsa på sporten, så då, just då var han perfekt. Jag tycker ju inte mindre om han idag bara för att han är en dålig draghund. Han har sina dagar då han är jätte duktig, men det måste vara på hans villkor, envisare hund får man leta efter. Han har ändå snabbt anpassat sig med att bara springa med på träning, äta mer och lata sig tre gånger så mycket som de andra. Men han tycker att det är så kul att få på sig selen och se taggad ut i starten, sedan att han inte drar är helt okey, han har andra egenskaper som jag värdesätter högt, mer än att han bara ser väldigt söt ut då.
Efter att jag hade flyttat ut till min lilla stuga för ett år sedan så började han markera på min astma. Gång på gång visade han att det var nått han ville. Jag trodde att han var bajsnödig och försökte släppa ut honom flera gånger, men han vägrade gå ut. Jag kunde inte begripa vad han höll på med. Men efter några gånger började jag att koppla ihop det, han blev såhär konstig varje gång jag fick eller kände av min astma. Så fort jag tog medicinen och andningen blev lugnare så var han sig själv igen och gick å la sig. Nu väcker han mig mitt i natten om det så behövs och han ger sig inte förens jag har tagit min medicin. Älskade, underbara hund. Så för mig gör det inget att han är en dålig draghund, han har andra uppgifter att fylla.
