Velamsundsdraget dag 2

Kommentera
Dag 2 på velamsundsdraget så var det inte lika stressande eftersom att jag bara hade en start. Fotlederna var stela, ömma och lite svullna. Tänkte tejpa dom men kom på att tejpen låg kvar hemma. Jaja bara en start, en löpning att pina sig igenom. Edda var lika taggad som vanligt och stod och hoppade och skulle iväg varje gång hon såg en hund starta. När det äntligen var våran tur så visste jag inte hur det skulle sluta, fötterna gjorde så inte vid belastning. Nedräkningen kom och Edda spetsade sina fladdriga öron så gott det gick och så var vi iväg. Det ända jag kunde tänka på var att länga stegen och få in någon bra rullning och samtidigt hålla ryggen rak. Underlaget var lika jobbigt som dag 1 och det sög i benen för varje steg. Halvvägs igenom så tyckte jag ändå att tempot var bra och att jag skulle orka hålla det. Värre var det med fötterna, varje steg ilade upp i nacken. Funderingar på att bryta fanns där men slog undan den väldigt snabbt, Edda gick så bra och vi hade sekunder att plocka. Så jag bet ihop och ökade, Edda svarade direkt med att rycka med mig. När vi svängde ut på upploppsrakan så kunde jag se killen som startat 2 minuter före nästan i mål. Då sa jag till Edda, - Nu kör vi... Så vi ökade igen och fick till en härlig spurt på slutet, sedan var jag helt död. Skona åkte av direkt efter målgång för att minska den pulserade smärtan och det hjälpte lite. Vi gav oss fasiken på att vi skulle plocka sekunder sista dagen och det gjorde vi också. Det gick hela 31 sekunder snabbare, så jag är så sjukt nöjd. Vi lämnade Stockholm med en första plats i canicrossen ( löpning med hund) och jag kan inte vara mer stolt över min lilla Edda Pedda ❤️❤️❤️ Tack Felicia för det fina kortet ❤️