Hösten är här, löven faller gula till marken och färgerna i skogen ör helt underbara. Kvällarna blir mörka och nätterna svarta. Bästa årstiden är nu. Till helgen blir det barmarkstävling, eller tävling och tävling. Jag och Zero ska köra motionsklass. Då jag inte får träna för läkarna ännu då kroppen inte är ok efter förlossningen. Så har jag själv inte kommit igång ännu. Vist jag rider en gång i veckan som faktiskt har hjälpt mig jätte mycket, men det är de ända förutom alla promenader. Men i motionsklassen behöver vi inte glänsa eller känna någon press, utan vi har som mål att ta oss runt på den kortare banan. Zero valde jag då han älskar folk och vill visa upp sig, så självklart ska han få göra det nu när han är pensionerad. 2,1 km ska vi båda klara oss runt. Det blir även Frejas första tävling i barnklassen med Zero 😁 Annars blir det bara en trevlig helg med vildmannens som kommer vara på plats, träffa folk och vara ha det trevligt. Igår var jag och Rickard och lyssnade på Dallas Seavey, musher från Alaska. Otroligt intressant och lyssna på honom och hans syn på hundträning mm. Blev genast några nya sätt att se på saker och ting. Han åker vidare upp mot Kiruna nu och har ni möjlighet så åk dit och lyssna på honom.
Idag var det tanken att träna hund, men vid 7-tiden var det redan 9,5 grader ute. Min kära sambo påminner mig åter igen att det är inte akut, hundarna behöver inte börja tränas ännu. OCH vist har han rätt, valparna ska inte ut på tävlingsbanorna förens nästa säsong och de övriga får nog med träning just nu av att springa löst i rasthägnet på det ojämna underlaget. Så stressa mindre och njut mer!!

Hösten är här

Allmänt Kommentera
Hösten är här, löven faller gula till marken och färgerna i skogen ör helt underbara. Kvällarna blir mörka och nätterna svarta. Bästa årstiden är nu. Till helgen blir det barmarkstävling, eller tävling och tävling. Jag och Zero ska köra motionsklass. Då jag inte får träna för läkarna ännu då kroppen inte är ok efter förlossningen. Så har jag själv inte kommit igång ännu. Vist jag rider en gång i veckan som faktiskt har hjälpt mig jätte mycket, men det är de ända förutom alla promenader. Men i motionsklassen behöver vi inte glänsa eller känna någon press, utan vi har som mål att ta oss runt på den kortare banan. Zero valde jag då han älskar folk och vill visa upp sig, så självklart ska han få göra det nu när han är pensionerad. 2,1 km ska vi båda klara oss runt. Det blir även Frejas första tävling i barnklassen med Zero 😁 Annars blir det bara en trevlig helg med vildmannens som kommer vara på plats, träffa folk och vara ha det trevligt. Igår var jag och Rickard och lyssnade på Dallas Seavey, musher från Alaska. Otroligt intressant och lyssna på honom och hans syn på hundträning mm. Blev genast några nya sätt att se på saker och ting. Han åker vidare upp mot Kiruna nu och har ni möjlighet så åk dit och lyssna på honom.
Idag var det tanken att träna hund, men vid 7-tiden var det redan 9,5 grader ute. Min kära sambo påminner mig åter igen att det är inte akut, hundarna behöver inte börja tränas ännu. OCH vist har han rätt, valparna ska inte ut på tävlingsbanorna förens nästa säsong och de övriga får nog med träning just nu av att springa löst i rasthägnet på det ojämna underlaget. Så stressa mindre och njut mer!!
Igår var det dags. Dags att äntligen koppla in en av valparna i spannet. Jag har aldrig kört in en husky valp innan och man är rädd att göra fel från början. Kullarna vi fick för ett år sedan är väldigt små, så där av att vi har väntat tills de blivit nästan ett år innan vi satt igång med deras träning. De har inte riktigt växt i kroppen. Men nu är dom i det stadiet att det är dags! OCH hur vet man när det är dags för inkörning då? Jo enkelt, när de blir så förbannat jobbiga och har energi till tusen, det är då man sätter igång. Igår sjönk temperaturen till 5 grader, hösten kändes i luften och det var underbart att få klä på sig ordentligt, sätta på pannlampan och peltorkåporna. Kvällens runda blev vår korta runda på 6 km. De har sprungit så mycket lös, så sträckan kändes helt ok, samt en massa vatten stop efter vägen. Stannade nog mer än vad jag hade behövt. Men då det var Targets första tur i selen och i träning så ville jag ta det extra lugnt, all fokus på honom. Ja och vilken kille. Vi fick ett trassel i början och sedan gick han hur fint som helst och var otroligt taggad varje gång vi startade. Det är gånger som dessa man finner sig själv sitta och gråta av lycka. En valp klar, tre kvar. Ja det finns väl inga rätt och fel med hur man kör in en valp. Jag har funderat länge på hur jag ska göra och kommit fram till ett beslut. Jag kör in dom en och en tillsammans med de tre rutinerade jag har. Ett starkt par i led, Mythra och Albin. Och bak tillsammans med valparna får Zero gå. Han är inte den bästa draghunden, långt ifrån!! MEN han är lugn, avslappnad, tar kommandon och inte rädd för nått. Valparna tyr sig till honom och gör som han, där av att Zeros jobb blir att stötta valparna denna säsongen. OCH som han gör det 🧡

Inkörning av valparna

Allmänt Kommentera
Igår var det dags. Dags att äntligen koppla in en av valparna i spannet. Jag har aldrig kört in en husky valp innan och man är rädd att göra fel från början. Kullarna vi fick för ett år sedan är väldigt små, så där av att vi har väntat tills de blivit nästan ett år innan vi satt igång med deras träning. De har inte riktigt växt i kroppen. Men nu är dom i det stadiet att det är dags! OCH hur vet man när det är dags för inkörning då? Jo enkelt, när de blir så förbannat jobbiga och har energi till tusen, det är då man sätter igång. Igår sjönk temperaturen till 5 grader, hösten kändes i luften och det var underbart att få klä på sig ordentligt, sätta på pannlampan och peltorkåporna. Kvällens runda blev vår korta runda på 6 km. De har sprungit så mycket lös, så sträckan kändes helt ok, samt en massa vatten stop efter vägen. Stannade nog mer än vad jag hade behövt. Men då det var Targets första tur i selen och i träning så ville jag ta det extra lugnt, all fokus på honom. Ja och vilken kille. Vi fick ett trassel i början och sedan gick han hur fint som helst och var otroligt taggad varje gång vi startade. Det är gånger som dessa man finner sig själv sitta och gråta av lycka. En valp klar, tre kvar. Ja det finns väl inga rätt och fel med hur man kör in en valp. Jag har funderat länge på hur jag ska göra och kommit fram till ett beslut. Jag kör in dom en och en tillsammans med de tre rutinerade jag har. Ett starkt par i led, Mythra och Albin. Och bak tillsammans med valparna får Zero gå. Han är inte den bästa draghunden, långt ifrån!! MEN han är lugn, avslappnad, tar kommandon och inte rädd för nått. Valparna tyr sig till honom och gör som han, där av att Zeros jobb blir att stötta valparna denna säsongen. OCH som han gör det 🧡
Då livet helt plötsligt började om så har vi fått göra lite prioriteringar. Tyvärr så är det inte längre jag som styr mitt liv, jag bestämmer inte när jag får duscha, gå på toaletten eller när vi är klara att åka iväg. Det är inte heller jag som bestämmer när hundarna ska få mat. Hela våra liv bestämma nu mera av en 8 veckor gammal baby vid namn Freja Harrysson. Freja är en bestämd flicka. Tanken har varit att tävla medel och långdistans med huskysarna och sprint med houndsen. Men redan innan vi har satt igång träningarna så fick vi ge upp dom tankarna. Det finns inte en möjlighet att kunna köra och tävla i två olika distanser med barn och sambon bara hemma varannan vecka. Så vi satte oss ner och bestämde att nått behövde göras. Det slutade med att Edda flyttade till Madde och Folke fick flytta till Ulf. Trots att det gör så ont och att tårarna rinner så är det verkligen det bästa beslutet. Det känns som att jag har övergett dom, de skulle få bo här och vi skulle ha så roligt hela deras liv, alla turer vi skulle göra, alla tävlingar vi skulle vinna osv. Men tyvärr kan jag inte ge dom all den tid de förtjänar nu när en bäbis kommit in i våra liv och min stora satsning ligger på medel och långdistans. Trots tårar och känslan av att jag har övergett dom så känns det bra och värmande i hjärtat, värmande att jag hittat så fina hem åt dom, där de båda kommer att få den tid, träning och tävling de behöver. Så trots den hemska känslan så får jag försöka inse att det är rätt beslut.
För övrigt är det full fart här på Dammyra Gård. Nya hundgårdar med rasthägn, hundhus och skoter/ 4-hjulnings garage byggs och bör stå klart innan vintern. Albin har flyttat hem från andra sidan sjön och valparna växer så det knakar och börjar avslöja sina rätta former. Temperaturen börjar sjunka men än så länge tar vi det lugnt, ingen stress och ingen press. Barmarken kommer vi verkligen inte att satsa på mer än att visa upp Vildmannes Drag. Ev så kommer vi att starta i Mora, men jag kommer verkligen inte att ta ut mig då kroppen inte läkt ihop efter förlossningen ännu ( får inte träna för läkarna). Kanske får Freja göra sin första start med Zero, vem vet. 😊

Jobbiga beslut

Allmänt Kommentera
Då livet helt plötsligt började om så har vi fått göra lite prioriteringar. Tyvärr så är det inte längre jag som styr mitt liv, jag bestämmer inte när jag får duscha, gå på toaletten eller när vi är klara att åka iväg. Det är inte heller jag som bestämmer när hundarna ska få mat. Hela våra liv bestämma nu mera av en 8 veckor gammal baby vid namn Freja Harrysson. Freja är en bestämd flicka. Tanken har varit att tävla medel och långdistans med huskysarna och sprint med houndsen. Men redan innan vi har satt igång träningarna så fick vi ge upp dom tankarna. Det finns inte en möjlighet att kunna köra och tävla i två olika distanser med barn och sambon bara hemma varannan vecka. Så vi satte oss ner och bestämde att nått behövde göras. Det slutade med att Edda flyttade till Madde och Folke fick flytta till Ulf. Trots att det gör så ont och att tårarna rinner så är det verkligen det bästa beslutet. Det känns som att jag har övergett dom, de skulle få bo här och vi skulle ha så roligt hela deras liv, alla turer vi skulle göra, alla tävlingar vi skulle vinna osv. Men tyvärr kan jag inte ge dom all den tid de förtjänar nu när en bäbis kommit in i våra liv och min stora satsning ligger på medel och långdistans. Trots tårar och känslan av att jag har övergett dom så känns det bra och värmande i hjärtat, värmande att jag hittat så fina hem åt dom, där de båda kommer att få den tid, träning och tävling de behöver. Så trots den hemska känslan så får jag försöka inse att det är rätt beslut.
För övrigt är det full fart här på Dammyra Gård. Nya hundgårdar med rasthägn, hundhus och skoter/ 4-hjulnings garage byggs och bör stå klart innan vintern. Albin har flyttat hem från andra sidan sjön och valparna växer så det knakar och börjar avslöja sina rätta former. Temperaturen börjar sjunka men än så länge tar vi det lugnt, ingen stress och ingen press. Barmarken kommer vi verkligen inte att satsa på mer än att visa upp Vildmannes Drag. Ev så kommer vi att starta i Mora, men jag kommer verkligen inte att ta ut mig då kroppen inte läkt ihop efter förlossningen ännu ( får inte träna för läkarna). Kanske får Freja göra sin första start med Zero, vem vet. 😊