Bild, video, följare osv Hetsen kring socialmedier ökar och ökar. Jag har varit och är fortfarande där, dock inte alls lika mycket som innan. Hetsen om att man måste lägga upp bilder på vad man gör hela tiden, räkna likes och kommentarer. Hundarnas bästa träning någonsin måste filmas och läggas ut, för att bevisa att man har bra hundar och att allt går skitbra. Går det inte skitbra så klipps den delen bort och man "glömmer" bort den dåliga delen. Vart är allt som går fel i vardagen? Varför vill man inte visa det? I stället lägger man ner tid på att "montera" en bra bild och sedan lägga till texten - första gången, aldrig gjort så innan osv. Allt för likes? Vist du spenderar tid med din hund, men vad får du ut av flera likes och vad får hunden ut? Jag har helt sluta ta med mig telefonen ut till hundgårdarna. Där ute vill jag inte längre bli störd, jag vill vara med hundarna, se på dom, leka med dom och spendera tiden med dom och inte med att vara uppkopplad och jaga likes. Lite skit i vardagen är inget skit, utan helt normalt. Så ja från och med nu är det inte bara glammiga, perfekta bilder på väl vinklade hundar i solnedgång. Nu är det verkligen det riktiga livet, varför ska man annars dela med sig? Bilden är från EM i Tyskland, där jag tävlade med Mythra. En tävling som inte gick så bra men som vi ändå lärde oss massor från. Tävlingsnerverna tog över och första dagen glömde jag gps:en och fick springa tillbaka till bilen och hämta den. Kom precis tillbaka till start för att hinna koppla på Mythra innan startsignalen gick, flygande start och nästan en kilometers extra löpning. Dag två glömde jag nummervästen på hotellet. Men det var ju saker som gick att läsa ändå. Mythra och jag tog oss runt banan båda dagarna utan att vara tränad för detta, vi tog ju även föregivet att banorna var som i Sverige, alltså kortare och inte att löpningen har samma distanser som hjulfordonen. Men det var bara att bita i det sura äpplet, vi kom sist men jag var så otrolig nöjd över att ha löpt 5 km två dagar i rad och förbättrat tiden med över 4 minuter dag 2.

Inte alltid perfekt

Allmänt Kommentera
Bild, video, följare osv Hetsen kring socialmedier ökar och ökar. Jag har varit och är fortfarande där, dock inte alls lika mycket som innan. Hetsen om att man måste lägga upp bilder på vad man gör hela tiden, räkna likes och kommentarer. Hundarnas bästa träning någonsin måste filmas och läggas ut, för att bevisa att man har bra hundar och att allt går skitbra. Går det inte skitbra så klipps den delen bort och man "glömmer" bort den dåliga delen. Vart är allt som går fel i vardagen? Varför vill man inte visa det? I stället lägger man ner tid på att "montera" en bra bild och sedan lägga till texten - första gången, aldrig gjort så innan osv. Allt för likes? Vist du spenderar tid med din hund, men vad får du ut av flera likes och vad får hunden ut? Jag har helt sluta ta med mig telefonen ut till hundgårdarna. Där ute vill jag inte längre bli störd, jag vill vara med hundarna, se på dom, leka med dom och spendera tiden med dom och inte med att vara uppkopplad och jaga likes. Lite skit i vardagen är inget skit, utan helt normalt. Så ja från och med nu är det inte bara glammiga, perfekta bilder på väl vinklade hundar i solnedgång. Nu är det verkligen det riktiga livet, varför ska man annars dela med sig? Bilden är från EM i Tyskland, där jag tävlade med Mythra. En tävling som inte gick så bra men som vi ändå lärde oss massor från. Tävlingsnerverna tog över och första dagen glömde jag gps:en och fick springa tillbaka till bilen och hämta den. Kom precis tillbaka till start för att hinna koppla på Mythra innan startsignalen gick, flygande start och nästan en kilometers extra löpning. Dag två glömde jag nummervästen på hotellet. Men det var ju saker som gick att läsa ändå. Mythra och jag tog oss runt banan båda dagarna utan att vara tränad för detta, vi tog ju även föregivet att banorna var som i Sverige, alltså kortare och inte att löpningen har samma distanser som hjulfordonen. Men det var bara att bita i det sura äpplet, vi kom sist men jag var så otrolig nöjd över att ha löpt 5 km två dagar i rad och förbättrat tiden med över 4 minuter dag 2.
Då var vildmarksracet 2018 över. Fredag: Väl framme i Nornäs, registrerade Rickard sig. Hämtade ut startpåse, med karta, veterinärhandbok, chiplista och tags. Hundarna kom ut och blev rastade och matade. Alla åt bra och var pigga och glada efter resan. Vi passade på att se över klor och sätta rätt tagg på rätt hund. Hundarna besiktades av veterinär innan de fick krypa in i sina halmade boxar för natten. Vi fick sovplats i källaren tillsammans med två fransyskor och Lars och Håkan. Vilket tjöt det blev. Lördag: Efter en inte så fullt utvilad natt så blev det tidig morgon. 05.30 tändes lampan och det var dags att gå upp vare sig man ville eller inte. Hundarna fick komma ut och bli rastade igen och även uppvattnade. Frukost för två-benta och ännu mera tjat i det lilla rummet i källaren. 07.30 var det Förarmöte som Rickard gick på medans jag och Elias tog ut hundarna igen. Planen var att Rickard skulle försöka komma iväg tidigt, så efter förarmötet så packades allt och vi åkte upp till startområdet. 09.27 såg vi Rickard lämna starten för den första etappen på ca 63 km. Vi åkte ner och ställde bil och släp vid mål, droppade hans bag vid checkpoint och gick åter till det lilla rummet i källaren för lite vila och gps-trackingen. Det är jätte jobbigt att vara på sidan, man kan bara följa teamet med en liten prick på skärmen och samtidigt ska man försöka uppdatera för en hel liten by, vänner och familj hur det går. Man kan inte pusha på, man ser inte hur hundarna går och jobbigast av allt man är inte närvarande 😂 Rickard gjorde det bra och körde hundarna med en snittfart på ca 16 km/h. Precis där vi vill ha dom. Väl inne på checkpoint blev det vila och mat för alla. Hundarna fick halm att ligga på och täcken för att hålla värmen i kroppen och inte bli allt för stela, ordentligt med mat och vatten för att sedan få vila ytterligare någon timme. 4 timmars obligatorisk vila. Men en timme innan det var dags att gå ut igen så blev de rastlösa och visade klart och tydligt att de ville iväg. Det var bara att försöka hålla dom lugna. 17.36 gick Rickard ut igen med väldigt pigga hundar och ingen av dom lämnades på checkpointen. Vi städade upp på checkpointen och återgick till att följa den lilla pricken på trackingen. Vi försökte gång på gång att räkna ut när de skulle komma över mållinjen. Tankarna for så fort gpsen stått stilla lite väl länge ( inte uppdaterat sig på någon minut). När han hade ca 40 minuter kvar så klädde vi på oss och gick ut. Gjorde i ordning vätska till hundarna och sedan var det bara att vänta in honom. Etapp två gick lite långsammare, men vad gjorde väl det. Det var underbart att se alla 12 hundar passera mållinjen, pigga och glada. Etapp två har de legat och snitta runt 13-14 km/h vilket är helt ok. De har inte alls tränat för det här och vi har inte fått in så många träningsmil. Men nu har de genomfört ca 120 km och är fortfarande pigga, glada och dragvilliga så vi är så otroligt nöjda. I teamet går bl.a Tirkka på 11 år, Plump som aldrig har tävlat och före detta sprit hunden Mythra. Både Mythra och Vittra blev mammor under hösten också. Så är väldigt stolt över dom alla. Tirkka, Appie, Jorkka, Vittra, Snuva, Mythra, Li, Plump, Aschak, Fjant, Kletrak och Altak. Måste säga att jag är stolt över att Rickard ställde upp och körde och fick med sig alla hundar från start till mål också.

Vildmarksracet ✅

Allmänt Kommentera
Då var vildmarksracet 2018 över. Fredag: Väl framme i Nornäs, registrerade Rickard sig. Hämtade ut startpåse, med karta, veterinärhandbok, chiplista och tags. Hundarna kom ut och blev rastade och matade. Alla åt bra och var pigga och glada efter resan. Vi passade på att se över klor och sätta rätt tagg på rätt hund. Hundarna besiktades av veterinär innan de fick krypa in i sina halmade boxar för natten. Vi fick sovplats i källaren tillsammans med två fransyskor och Lars och Håkan. Vilket tjöt det blev. Lördag: Efter en inte så fullt utvilad natt så blev det tidig morgon. 05.30 tändes lampan och det var dags att gå upp vare sig man ville eller inte. Hundarna fick komma ut och bli rastade igen och även uppvattnade. Frukost för två-benta och ännu mera tjat i det lilla rummet i källaren. 07.30 var det Förarmöte som Rickard gick på medans jag och Elias tog ut hundarna igen. Planen var att Rickard skulle försöka komma iväg tidigt, så efter förarmötet så packades allt och vi åkte upp till startområdet. 09.27 såg vi Rickard lämna starten för den första etappen på ca 63 km. Vi åkte ner och ställde bil och släp vid mål, droppade hans bag vid checkpoint och gick åter till det lilla rummet i källaren för lite vila och gps-trackingen. Det är jätte jobbigt att vara på sidan, man kan bara följa teamet med en liten prick på skärmen och samtidigt ska man försöka uppdatera för en hel liten by, vänner och familj hur det går. Man kan inte pusha på, man ser inte hur hundarna går och jobbigast av allt man är inte närvarande 😂 Rickard gjorde det bra och körde hundarna med en snittfart på ca 16 km/h. Precis där vi vill ha dom. Väl inne på checkpoint blev det vila och mat för alla. Hundarna fick halm att ligga på och täcken för att hålla värmen i kroppen och inte bli allt för stela, ordentligt med mat och vatten för att sedan få vila ytterligare någon timme. 4 timmars obligatorisk vila. Men en timme innan det var dags att gå ut igen så blev de rastlösa och visade klart och tydligt att de ville iväg. Det var bara att försöka hålla dom lugna. 17.36 gick Rickard ut igen med väldigt pigga hundar och ingen av dom lämnades på checkpointen. Vi städade upp på checkpointen och återgick till att följa den lilla pricken på trackingen. Vi försökte gång på gång att räkna ut när de skulle komma över mållinjen. Tankarna for så fort gpsen stått stilla lite väl länge ( inte uppdaterat sig på någon minut). När han hade ca 40 minuter kvar så klädde vi på oss och gick ut. Gjorde i ordning vätska till hundarna och sedan var det bara att vänta in honom. Etapp två gick lite långsammare, men vad gjorde väl det. Det var underbart att se alla 12 hundar passera mållinjen, pigga och glada. Etapp två har de legat och snitta runt 13-14 km/h vilket är helt ok. De har inte alls tränat för det här och vi har inte fått in så många träningsmil. Men nu har de genomfört ca 120 km och är fortfarande pigga, glada och dragvilliga så vi är så otroligt nöjda. I teamet går bl.a Tirkka på 11 år, Plump som aldrig har tävlat och före detta sprit hunden Mythra. Både Mythra och Vittra blev mammor under hösten också. Så är väldigt stolt över dom alla. Tirkka, Appie, Jorkka, Vittra, Snuva, Mythra, Li, Plump, Aschak, Fjant, Kletrak och Altak. Måste säga att jag är stolt över att Rickard ställde upp och körde och fick med sig alla hundar från start till mål också.
Pack och far dag är det idag. Allt ska packas och sedan åker vi ner till Nornäs. Äntligen har det blivit dags för vildmarksracet. Äntligen är det tävling. Nervositet börjar krypa sig närmare inpå även att jag vet att jag själv inte ska tävla. Men man blir indragen i allt ändå. Hundarnas förväntning, alla människor som skyndar, speakerns hesa röst osv. Än är vi inte där, men man börjar känna av det. 12 hundar ska får stå på startsträckan tillsammans med Rickar. Några av dom har aldrig tävlat innan och några av dom är väl meriterade med både SM medaljer och segrar i Beaver trap trail. I led går fortfarande gammal Tirkka. En tik som slutade sin tävlingskarriär i våras, men har nu tagit upp den igen. 11 av 12 hundar är Toleks kennel hundar och den 12:e är lilla Mythra. Tror inte det finns någon som har så många egna uppfödda hundar med i sitt tävlingsspann, så det ska bli riktigt roligt att följa dom från sidan. Jag och Elias passade på att slänga ihop en ny och fin lina åt Rickard också, så nog kommer han att synas 😂 Hundarna som ska springa de 120km är: Tirkka - Appie Vittra - Yorkka Snuva - Mythra Li - Plump Fjant - Aschak Altak - Kletrak Nu ska jag packa lite kläder och sedan åker vi över till Skansnäset för att packa in oss och hundarna i bilen. Kommer att uppdatera under tävlingen/ resans gång.
Bilden är på 6 av de hundar som ska vara med.

VILDMARKSRACET

Allmänt En kommentar
Pack och far dag är det idag. Allt ska packas och sedan åker vi ner till Nornäs. Äntligen har det blivit dags för vildmarksracet. Äntligen är det tävling. Nervositet börjar krypa sig närmare inpå även att jag vet att jag själv inte ska tävla. Men man blir indragen i allt ändå. Hundarnas förväntning, alla människor som skyndar, speakerns hesa röst osv. Än är vi inte där, men man börjar känna av det. 12 hundar ska får stå på startsträckan tillsammans med Rickar. Några av dom har aldrig tävlat innan och några av dom är väl meriterade med både SM medaljer och segrar i Beaver trap trail. I led går fortfarande gammal Tirkka. En tik som slutade sin tävlingskarriär i våras, men har nu tagit upp den igen. 11 av 12 hundar är Toleks kennel hundar och den 12:e är lilla Mythra. Tror inte det finns någon som har så många egna uppfödda hundar med i sitt tävlingsspann, så det ska bli riktigt roligt att följa dom från sidan. Jag och Elias passade på att slänga ihop en ny och fin lina åt Rickard också, så nog kommer han att synas 😂 Hundarna som ska springa de 120km är: Tirkka - Appie Vittra - Yorkka Snuva - Mythra Li - Plump Fjant - Aschak Altak - Kletrak Nu ska jag packa lite kläder och sedan åker vi över till Skansnäset för att packa in oss och hundarna i bilen. Kommer att uppdatera under tävlingen/ resans gång.
Bilden är på 6 av de hundar som ska vara med.