Då var vildmarksracet 2018 över. Fredag: Väl framme i Nornäs, registrerade Rickard sig. Hämtade ut startpåse, med karta, veterinärhandbok, chiplista och tags. Hundarna kom ut och blev rastade och matade. Alla åt bra och var pigga och glada efter resan. Vi passade på att se över klor och sätta rätt tagg på rätt hund. Hundarna besiktades av veterinär innan de fick krypa in i sina halmade boxar för natten. Vi fick sovplats i källaren tillsammans med två fransyskor och Lars och Håkan. Vilket tjöt det blev. Lördag: Efter en inte så fullt utvilad natt så blev det tidig morgon. 05.30 tändes lampan och det var dags att gå upp vare sig man ville eller inte. Hundarna fick komma ut och bli rastade igen och även uppvattnade. Frukost för två-benta och ännu mera tjat i det lilla rummet i källaren. 07.30 var det Förarmöte som Rickard gick på medans jag och Elias tog ut hundarna igen. Planen var att Rickard skulle försöka komma iväg tidigt, så efter förarmötet så packades allt och vi åkte upp till startområdet. 09.27 såg vi Rickard lämna starten för den första etappen på ca 63 km. Vi åkte ner och ställde bil och släp vid mål, droppade hans bag vid checkpoint och gick åter till det lilla rummet i källaren för lite vila och gps-trackingen. Det är jätte jobbigt att vara på sidan, man kan bara följa teamet med en liten prick på skärmen och samtidigt ska man försöka uppdatera för en hel liten by, vänner och familj hur det går. Man kan inte pusha på, man ser inte hur hundarna går och jobbigast av allt man är inte närvarande 😂 Rickard gjorde det bra och körde hundarna med en snittfart på ca 16 km/h. Precis där vi vill ha dom. Väl inne på checkpoint blev det vila och mat för alla. Hundarna fick halm att ligga på och täcken för att hålla värmen i kroppen och inte bli allt för stela, ordentligt med mat och vatten för att sedan få vila ytterligare någon timme. 4 timmars obligatorisk vila. Men en timme innan det var dags att gå ut igen så blev de rastlösa och visade klart och tydligt att de ville iväg. Det var bara att försöka hålla dom lugna. 17.36 gick Rickard ut igen med väldigt pigga hundar och ingen av dom lämnades på checkpointen. Vi städade upp på checkpointen och återgick till att följa den lilla pricken på trackingen. Vi försökte gång på gång att räkna ut när de skulle komma över mållinjen. Tankarna for så fort gpsen stått stilla lite väl länge ( inte uppdaterat sig på någon minut). När han hade ca 40 minuter kvar så klädde vi på oss och gick ut. Gjorde i ordning vätska till hundarna och sedan var det bara att vänta in honom. Etapp två gick lite långsammare, men vad gjorde väl det. Det var underbart att se alla 12 hundar passera mållinjen, pigga och glada. Etapp två har de legat och snitta runt 13-14 km/h vilket är helt ok. De har inte alls tränat för det här och vi har inte fått in så många träningsmil. Men nu har de genomfört ca 120 km och är fortfarande pigga, glada och dragvilliga så vi är så otroligt nöjda. I teamet går bl.a Tirkka på 11 år, Plump som aldrig har tävlat och före detta sprit hunden Mythra. Både Mythra och Vittra blev mammor under hösten också. Så är väldigt stolt över dom alla. Tirkka, Appie, Jorkka, Vittra, Snuva, Mythra, Li, Plump, Aschak, Fjant, Kletrak och Altak. Måste säga att jag är stolt över att Rickard ställde upp och körde och fick med sig alla hundar från start till mål också.

Vildmarksracet ✅

Allmänt Kommentera
Då var vildmarksracet 2018 över. Fredag: Väl framme i Nornäs, registrerade Rickard sig. Hämtade ut startpåse, med karta, veterinärhandbok, chiplista och tags. Hundarna kom ut och blev rastade och matade. Alla åt bra och var pigga och glada efter resan. Vi passade på att se över klor och sätta rätt tagg på rätt hund. Hundarna besiktades av veterinär innan de fick krypa in i sina halmade boxar för natten. Vi fick sovplats i källaren tillsammans med två fransyskor och Lars och Håkan. Vilket tjöt det blev. Lördag: Efter en inte så fullt utvilad natt så blev det tidig morgon. 05.30 tändes lampan och det var dags att gå upp vare sig man ville eller inte. Hundarna fick komma ut och bli rastade igen och även uppvattnade. Frukost för två-benta och ännu mera tjat i det lilla rummet i källaren. 07.30 var det Förarmöte som Rickard gick på medans jag och Elias tog ut hundarna igen. Planen var att Rickard skulle försöka komma iväg tidigt, så efter förarmötet så packades allt och vi åkte upp till startområdet. 09.27 såg vi Rickard lämna starten för den första etappen på ca 63 km. Vi åkte ner och ställde bil och släp vid mål, droppade hans bag vid checkpoint och gick åter till det lilla rummet i källaren för lite vila och gps-trackingen. Det är jätte jobbigt att vara på sidan, man kan bara följa teamet med en liten prick på skärmen och samtidigt ska man försöka uppdatera för en hel liten by, vänner och familj hur det går. Man kan inte pusha på, man ser inte hur hundarna går och jobbigast av allt man är inte närvarande 😂 Rickard gjorde det bra och körde hundarna med en snittfart på ca 16 km/h. Precis där vi vill ha dom. Väl inne på checkpoint blev det vila och mat för alla. Hundarna fick halm att ligga på och täcken för att hålla värmen i kroppen och inte bli allt för stela, ordentligt med mat och vatten för att sedan få vila ytterligare någon timme. 4 timmars obligatorisk vila. Men en timme innan det var dags att gå ut igen så blev de rastlösa och visade klart och tydligt att de ville iväg. Det var bara att försöka hålla dom lugna. 17.36 gick Rickard ut igen med väldigt pigga hundar och ingen av dom lämnades på checkpointen. Vi städade upp på checkpointen och återgick till att följa den lilla pricken på trackingen. Vi försökte gång på gång att räkna ut när de skulle komma över mållinjen. Tankarna for så fort gpsen stått stilla lite väl länge ( inte uppdaterat sig på någon minut). När han hade ca 40 minuter kvar så klädde vi på oss och gick ut. Gjorde i ordning vätska till hundarna och sedan var det bara att vänta in honom. Etapp två gick lite långsammare, men vad gjorde väl det. Det var underbart att se alla 12 hundar passera mållinjen, pigga och glada. Etapp två har de legat och snitta runt 13-14 km/h vilket är helt ok. De har inte alls tränat för det här och vi har inte fått in så många träningsmil. Men nu har de genomfört ca 120 km och är fortfarande pigga, glada och dragvilliga så vi är så otroligt nöjda. I teamet går bl.a Tirkka på 11 år, Plump som aldrig har tävlat och före detta sprit hunden Mythra. Både Mythra och Vittra blev mammor under hösten också. Så är väldigt stolt över dom alla. Tirkka, Appie, Jorkka, Vittra, Snuva, Mythra, Li, Plump, Aschak, Fjant, Kletrak och Altak. Måste säga att jag är stolt över att Rickard ställde upp och körde och fick med sig alla hundar från start till mål också.
Pack och far dag är det idag. Allt ska packas och sedan åker vi ner till Nornäs. Äntligen har det blivit dags för vildmarksracet. Äntligen är det tävling. Nervositet börjar krypa sig närmare inpå även att jag vet att jag själv inte ska tävla. Men man blir indragen i allt ändå. Hundarnas förväntning, alla människor som skyndar, speakerns hesa röst osv. Än är vi inte där, men man börjar känna av det. 12 hundar ska får stå på startsträckan tillsammans med Rickar. Några av dom har aldrig tävlat innan och några av dom är väl meriterade med både SM medaljer och segrar i Beaver trap trail. I led går fortfarande gammal Tirkka. En tik som slutade sin tävlingskarriär i våras, men har nu tagit upp den igen. 11 av 12 hundar är Toleks kennel hundar och den 12:e är lilla Mythra. Tror inte det finns någon som har så många egna uppfödda hundar med i sitt tävlingsspann, så det ska bli riktigt roligt att följa dom från sidan. Jag och Elias passade på att slänga ihop en ny och fin lina åt Rickard också, så nog kommer han att synas 😂 Hundarna som ska springa de 120km är: Tirkka - Appie Vittra - Yorkka Snuva - Mythra Li - Plump Fjant - Aschak Altak - Kletrak Nu ska jag packa lite kläder och sedan åker vi över till Skansnäset för att packa in oss och hundarna i bilen. Kommer att uppdatera under tävlingen/ resans gång.
Bilden är på 6 av de hundar som ska vara med.

VILDMARKSRACET

Allmänt En kommentar
Pack och far dag är det idag. Allt ska packas och sedan åker vi ner till Nornäs. Äntligen har det blivit dags för vildmarksracet. Äntligen är det tävling. Nervositet börjar krypa sig närmare inpå även att jag vet att jag själv inte ska tävla. Men man blir indragen i allt ändå. Hundarnas förväntning, alla människor som skyndar, speakerns hesa röst osv. Än är vi inte där, men man börjar känna av det. 12 hundar ska får stå på startsträckan tillsammans med Rickar. Några av dom har aldrig tävlat innan och några av dom är väl meriterade med både SM medaljer och segrar i Beaver trap trail. I led går fortfarande gammal Tirkka. En tik som slutade sin tävlingskarriär i våras, men har nu tagit upp den igen. 11 av 12 hundar är Toleks kennel hundar och den 12:e är lilla Mythra. Tror inte det finns någon som har så många egna uppfödda hundar med i sitt tävlingsspann, så det ska bli riktigt roligt att följa dom från sidan. Jag och Elias passade på att slänga ihop en ny och fin lina åt Rickard också, så nog kommer han att synas 😂 Hundarna som ska springa de 120km är: Tirkka - Appie Vittra - Yorkka Snuva - Mythra Li - Plump Fjant - Aschak Altak - Kletrak Nu ska jag packa lite kläder och sedan åker vi över till Skansnäset för att packa in oss och hundarna i bilen. Kommer att uppdatera under tävlingen/ resans gång.
Bilden är på 6 av de hundar som ska vara med.
Ja vi har ju hunnit in på det nya året. Graviditeten har fortsatt att vara jobbig, men det har blivit lite bättre. Tyvärr så kunde Polar husvagnar inte ge mig någon annan arbetsuppgift och jag blev fortsatt sjukskriven, så ja de valde att avsluta min anställning. Att vara gravid säger många är den lyckligaste tiden i deras liv, jag har väldigt svårt att hålla med. Mina foglossningar var hemska. Från att ha varit en väldigt aktiv person som tränade och flängde runt mycket till att knappt kunna gå till postlådan, tog väldigt hårt. Det är fortfarande väldigt jobbigt att behöva be om hjälp. Jag har alltid klarat mig själv men nu gjorde jag inte det vissa dagar. Jag är så otroligt glad att jag har min kära sambo Elias som hjälper mig och stöttar mig i allt (förutom att köra hund nu). Men nu är allt bättre. Jag har provjobbat på mitt gamla jobb, 69 Grader Nord i Borgafjäll och kände att det kan jag klara av utan att det tar för mycket eller att jag får för ont. Det känns så skönt att kunna jobba om dagarna och göra något. Så igår skrev jag på papperna om anställning. Jag tackar mina nya chefer som ser möjligheter i stället för problem. De ser inte graviditeten som en sjukdom eller något annat. Så tack som förtroende som Butikschef på 69 Grader Nord, jag är så glad. När det kommer till hundarna så är Edda utlånad hela säsongen till Madelene Nord. Första tävlingen de gjorde i år vann de med stor marginal, så otroligt roligt. Även om jag saknar Edda otroligt mycket så vet jag att hon har det bättre hos Madelene just nu. Vi hoppas på många fina resultat och kommer att uppdatera så fort det händer något. Folke, Eddas lillebror påminner mig varje dag nu om att jag inte ska ha flera hounds valpar, så jag hoppas Elias påminner mig när jag börjar prata om det igen. Zero har blivit tjock och envis, värre än förut. Jag tror han saknar Edda lite. Albin och Mythra bor på Skansnäset hos Lena och Rickard så det kan gå med i träning. Kvar hemma just nu är 6 valpar. Jorm och Aska från Toleks kennel. Eira, Balder (isbjörn), Target och Varga av våran egen uppfödning finns kvar. Tanken är att 1 eller 2 valpar till ska flytta, men vi får se. Magen på mig själv växer och det känns bara konstigare och konstigare när magen sträcker ut, kläderna inte längre passar och det sparkar där inne. En konstig men ändå kärleksfull känsla på samma gång. Idag är det bara 17 veckor kvar, så tiden går fort. Nästa helg är det dags för vildmarksracet också, tyvärr så tävlar jag inte men kommer att följa med när svärfar Rickard tävlar hundarna. Ska försöka att uppdatera mera.

Nytt år

Allmänt En kommentar
Ja vi har ju hunnit in på det nya året. Graviditeten har fortsatt att vara jobbig, men det har blivit lite bättre. Tyvärr så kunde Polar husvagnar inte ge mig någon annan arbetsuppgift och jag blev fortsatt sjukskriven, så ja de valde att avsluta min anställning. Att vara gravid säger många är den lyckligaste tiden i deras liv, jag har väldigt svårt att hålla med. Mina foglossningar var hemska. Från att ha varit en väldigt aktiv person som tränade och flängde runt mycket till att knappt kunna gå till postlådan, tog väldigt hårt. Det är fortfarande väldigt jobbigt att behöva be om hjälp. Jag har alltid klarat mig själv men nu gjorde jag inte det vissa dagar. Jag är så otroligt glad att jag har min kära sambo Elias som hjälper mig och stöttar mig i allt (förutom att köra hund nu). Men nu är allt bättre. Jag har provjobbat på mitt gamla jobb, 69 Grader Nord i Borgafjäll och kände att det kan jag klara av utan att det tar för mycket eller att jag får för ont. Det känns så skönt att kunna jobba om dagarna och göra något. Så igår skrev jag på papperna om anställning. Jag tackar mina nya chefer som ser möjligheter i stället för problem. De ser inte graviditeten som en sjukdom eller något annat. Så tack som förtroende som Butikschef på 69 Grader Nord, jag är så glad. När det kommer till hundarna så är Edda utlånad hela säsongen till Madelene Nord. Första tävlingen de gjorde i år vann de med stor marginal, så otroligt roligt. Även om jag saknar Edda otroligt mycket så vet jag att hon har det bättre hos Madelene just nu. Vi hoppas på många fina resultat och kommer att uppdatera så fort det händer något. Folke, Eddas lillebror påminner mig varje dag nu om att jag inte ska ha flera hounds valpar, så jag hoppas Elias påminner mig när jag börjar prata om det igen. Zero har blivit tjock och envis, värre än förut. Jag tror han saknar Edda lite. Albin och Mythra bor på Skansnäset hos Lena och Rickard så det kan gå med i träning. Kvar hemma just nu är 6 valpar. Jorm och Aska från Toleks kennel. Eira, Balder (isbjörn), Target och Varga av våran egen uppfödning finns kvar. Tanken är att 1 eller 2 valpar till ska flytta, men vi får se. Magen på mig själv växer och det känns bara konstigare och konstigare när magen sträcker ut, kläderna inte längre passar och det sparkar där inne. En konstig men ändå kärleksfull känsla på samma gång. Idag är det bara 17 veckor kvar, så tiden går fort. Nästa helg är det dags för vildmarksracet också, tyvärr så tävlar jag inte men kommer att följa med när svärfar Rickard tävlar hundarna. Ska försöka att uppdatera mera.