Valp träning. Så var det dags, valparna börjar bli så stora att det är dags att vänja dom vid selar mm. Vi har hunnit varit ute på en koppel promenad innan, vilket inte uppskattades så mycket. De är vana med att springa löst på promenaden. Aska och Jorm som är tre veckor äldre fick vara först ut. De klarade av koppel promenaden bra innan och låg då på bra i halsbandet. Nu valde jag att ta dom en och en och samtidigt få lite extra tid men dom på tu man hand. Aska studsade runt och sprang runt i cirklar innan hon kom på vad hon skulle göra. Sedan låg hon på bra i selen och ville framåt till varje pris. Lite som vi förutspådd att hon skulle bli. Mycket roligt att se. Jorm fick vi gå lite mer försiktigt fram med, han vill vara nära och tyckte i början att det var lite läskigt med drag i selen. Men efter att ha gått ner till parken för att kolla Amundsens checkpoint så drog även han i selen påväg hem. Så är väldigt glad över att det gick så bra med sele för första gången. Hur gick jag då till väga? Började med att ta ut en valp, satte på selen försiktigt och belönade med några foderkulor. Satte kopplet i halsbandet och gick. Efter några 100 meter när de vant sig med att ha selen på så satte jag kopplet på selen i stället för halsbandet. Så fort valpen lade tyngd i selen "belönade" jag med att gå framåt men att hela tiden se till att kopplet var spänt. Börja valpen hoppa runt eller springa bakåt så stod jag bara still och var jätte tråkig. Lite samma sak som när jag jobbade med unghästarna på Jutagården. Får vi hoppas på att det får lika bra nästa gång.

Första gången med sele

Allmänt Kommentera
Valp träning. Så var det dags, valparna börjar bli så stora att det är dags att vänja dom vid selar mm. Vi har hunnit varit ute på en koppel promenad innan, vilket inte uppskattades så mycket. De är vana med att springa löst på promenaden. Aska och Jorm som är tre veckor äldre fick vara först ut. De klarade av koppel promenaden bra innan och låg då på bra i halsbandet. Nu valde jag att ta dom en och en och samtidigt få lite extra tid men dom på tu man hand. Aska studsade runt och sprang runt i cirklar innan hon kom på vad hon skulle göra. Sedan låg hon på bra i selen och ville framåt till varje pris. Lite som vi förutspådd att hon skulle bli. Mycket roligt att se. Jorm fick vi gå lite mer försiktigt fram med, han vill vara nära och tyckte i början att det var lite läskigt med drag i selen. Men efter att ha gått ner till parken för att kolla Amundsens checkpoint så drog även han i selen påväg hem. Så är väldigt glad över att det gick så bra med sele för första gången. Hur gick jag då till väga? Började med att ta ut en valp, satte på selen försiktigt och belönade med några foderkulor. Satte kopplet i halsbandet och gick. Efter några 100 meter när de vant sig med att ha selen på så satte jag kopplet på selen i stället för halsbandet. Så fort valpen lade tyngd i selen "belönade" jag med att gå framåt men att hela tiden se till att kopplet var spänt. Börja valpen hoppa runt eller springa bakåt så stod jag bara still och var jätte tråkig. Lite samma sak som när jag jobbade med unghästarna på Jutagården. Får vi hoppas på att det får lika bra nästa gång.
Bild, video, följare osv Hetsen kring socialmedier ökar och ökar. Jag har varit och är fortfarande där, dock inte alls lika mycket som innan. Hetsen om att man måste lägga upp bilder på vad man gör hela tiden, räkna likes och kommentarer. Hundarnas bästa träning någonsin måste filmas och läggas ut, för att bevisa att man har bra hundar och att allt går skitbra. Går det inte skitbra så klipps den delen bort och man "glömmer" bort den dåliga delen. Vart är allt som går fel i vardagen? Varför vill man inte visa det? I stället lägger man ner tid på att "montera" en bra bild och sedan lägga till texten - första gången, aldrig gjort så innan osv. Allt för likes? Vist du spenderar tid med din hund, men vad får du ut av flera likes och vad får hunden ut? Jag har helt sluta ta med mig telefonen ut till hundgårdarna. Där ute vill jag inte längre bli störd, jag vill vara med hundarna, se på dom, leka med dom och spendera tiden med dom och inte med att vara uppkopplad och jaga likes. Lite skit i vardagen är inget skit, utan helt normalt. Så ja från och med nu är det inte bara glammiga, perfekta bilder på väl vinklade hundar i solnedgång. Nu är det verkligen det riktiga livet, varför ska man annars dela med sig? Bilden är från EM i Tyskland, där jag tävlade med Mythra. En tävling som inte gick så bra men som vi ändå lärde oss massor från. Tävlingsnerverna tog över och första dagen glömde jag gps:en och fick springa tillbaka till bilen och hämta den. Kom precis tillbaka till start för att hinna koppla på Mythra innan startsignalen gick, flygande start och nästan en kilometers extra löpning. Dag två glömde jag nummervästen på hotellet. Men det var ju saker som gick att läsa ändå. Mythra och jag tog oss runt banan båda dagarna utan att vara tränad för detta, vi tog ju även föregivet att banorna var som i Sverige, alltså kortare och inte att löpningen har samma distanser som hjulfordonen. Men det var bara att bita i det sura äpplet, vi kom sist men jag var så otrolig nöjd över att ha löpt 5 km två dagar i rad och förbättrat tiden med över 4 minuter dag 2.

Inte alltid perfekt

Allmänt Kommentera
Bild, video, följare osv Hetsen kring socialmedier ökar och ökar. Jag har varit och är fortfarande där, dock inte alls lika mycket som innan. Hetsen om att man måste lägga upp bilder på vad man gör hela tiden, räkna likes och kommentarer. Hundarnas bästa träning någonsin måste filmas och läggas ut, för att bevisa att man har bra hundar och att allt går skitbra. Går det inte skitbra så klipps den delen bort och man "glömmer" bort den dåliga delen. Vart är allt som går fel i vardagen? Varför vill man inte visa det? I stället lägger man ner tid på att "montera" en bra bild och sedan lägga till texten - första gången, aldrig gjort så innan osv. Allt för likes? Vist du spenderar tid med din hund, men vad får du ut av flera likes och vad får hunden ut? Jag har helt sluta ta med mig telefonen ut till hundgårdarna. Där ute vill jag inte längre bli störd, jag vill vara med hundarna, se på dom, leka med dom och spendera tiden med dom och inte med att vara uppkopplad och jaga likes. Lite skit i vardagen är inget skit, utan helt normalt. Så ja från och med nu är det inte bara glammiga, perfekta bilder på väl vinklade hundar i solnedgång. Nu är det verkligen det riktiga livet, varför ska man annars dela med sig? Bilden är från EM i Tyskland, där jag tävlade med Mythra. En tävling som inte gick så bra men som vi ändå lärde oss massor från. Tävlingsnerverna tog över och första dagen glömde jag gps:en och fick springa tillbaka till bilen och hämta den. Kom precis tillbaka till start för att hinna koppla på Mythra innan startsignalen gick, flygande start och nästan en kilometers extra löpning. Dag två glömde jag nummervästen på hotellet. Men det var ju saker som gick att läsa ändå. Mythra och jag tog oss runt banan båda dagarna utan att vara tränad för detta, vi tog ju även föregivet att banorna var som i Sverige, alltså kortare och inte att löpningen har samma distanser som hjulfordonen. Men det var bara att bita i det sura äpplet, vi kom sist men jag var så otrolig nöjd över att ha löpt 5 km två dagar i rad och förbättrat tiden med över 4 minuter dag 2.