En hel säsong så har vi varit borta från tävlingar och träningar pga graviditeten. Jag och sambon väntar vårt första barn, en dotter. Att inte fått/ kunnat köra hund denna tiden har varit rejält påfrestande men det har också gett glädje till andra och nya erfarenheter har kommit längs med vägen samt ett nytt mål. Edda blev utlånad till Madelene Nord som har utvecklat, träna och tävlat henne på bästa sätt. Hennes första riktiga tävlingsår har både innehållit EM och SM, de tackar vi stort för och hoppas på vidare samarbeten. Familjen har också ställt upp så otroligt mycket. Hundarna har blivit tränade och tävlade utan mig med bra resultat. Både svärfar och svärmor har i år visat upp sig på tävlingsbanorna vilket är jätte roligt när så många runt om är engagerade. Rickard körde vildmarksracet i Nornäs och Lena körde Beaver Trap Trail Classic. Så även att jag inte har tränat och tävlat så har hundarna och familjen gjort det. Att stå på sidan är jätte svårt men har också varit lärorikt. Jag har hunnit reflektera över både träning, utrustning och nya mål. Rickard inne på checkpoint under Vildmarksracet
Lena påväg till Saxvattnet under Beaver Trap Trail
En blänkare på Facebook påminde mig för någon vecka sedan att det var 4 år sedan jag gjorde min första riktiga tävling. Bäver Open här i Norråker. Jag körde Lina med en och två hundar och slutade på 2:a plats båda gångerna. Där startade allt, där och då sa jag att jag ville flytta upp. Där lärde jag känna Rickard och Lena (Vildmannens drag) som också betytt väldigt mycket för mig. De har varit som mentorer för mig både när det kommer till utrustning och hundar. Bäver Open 21-22/3-2014. Här Lina med Varga och Malva, inlånade från Ellen Nystedt.
Mer blev det när jag för två år sedan valde att sadla om från sprint till Medeldistans och även hittade kärleken och flyttade upp. Aldrig trodde väl jag att det skulle finna någon som ville ha en crazy dog lady. Men vad fel jag hade. Han fanns i Norråker och var själv uppvuxen med draghundar och underbara föräldrar. Så underbart att ha vardagsprat om hundgårdar, hur avföringen varit, vilket foder som är bäst och de jobbigaste diskussionerna, vilka valpar vi ska behålla. Utan att be honom så kör han upp spår. Även att jag detta året inte kunnat köra så har det funnits spår, utifall jag vill ut och köra ( har endast haft tillåtelse att köra Zero och Folke). Varje kväll säger jag att jag älskar honom, men jag tror inte han förstår hur mycket jag verkligen älskar honom 😊 Min älskade sambo och snart far till vårt barn, Elias❤️
Jag efter en så kallad känslosam säsong utan träning och tävling så har mitt mål ändrats. Siktet har varit inställt på medeldistans. Men jag vet att hundarna och jag klarar så mycket mer. Jag vill prova de lite längre löpen och med hårt jobb, otroligt stöttande familj och självklart alla sponsorer så kommer det att gå kanon. Vi ökar distanserna både på träning och tävling men fortsätter med renrasigt. Det är långdistansen som är målet och vi siktar in oss redan på Beaver Trap Trail 250 km 2019. Målet är att ta gott om tid på oss och komma i mål med alla hundarna fräscha. Träningen och planeringen kommer att sättas igång redan i sommar. Så jag hoppas det finns flera där ute som vill joina oss på BTT 250 km 2019 och gärna Siberian huskies 😁

Borta en hel säsong..

Allmänt Kommentera
En hel säsong så har vi varit borta från tävlingar och träningar pga graviditeten. Jag och sambon väntar vårt första barn, en dotter. Att inte fått/ kunnat köra hund denna tiden har varit rejält påfrestande men det har också gett glädje till andra och nya erfarenheter har kommit längs med vägen samt ett nytt mål. Edda blev utlånad till Madelene Nord som har utvecklat, träna och tävlat henne på bästa sätt. Hennes första riktiga tävlingsår har både innehållit EM och SM, de tackar vi stort för och hoppas på vidare samarbeten. Familjen har också ställt upp så otroligt mycket. Hundarna har blivit tränade och tävlade utan mig med bra resultat. Både svärfar och svärmor har i år visat upp sig på tävlingsbanorna vilket är jätte roligt när så många runt om är engagerade. Rickard körde vildmarksracet i Nornäs och Lena körde Beaver Trap Trail Classic. Så även att jag inte har tränat och tävlat så har hundarna och familjen gjort det. Att stå på sidan är jätte svårt men har också varit lärorikt. Jag har hunnit reflektera över både träning, utrustning och nya mål. Rickard inne på checkpoint under Vildmarksracet
Lena påväg till Saxvattnet under Beaver Trap Trail
En blänkare på Facebook påminde mig för någon vecka sedan att det var 4 år sedan jag gjorde min första riktiga tävling. Bäver Open här i Norråker. Jag körde Lina med en och två hundar och slutade på 2:a plats båda gångerna. Där startade allt, där och då sa jag att jag ville flytta upp. Där lärde jag känna Rickard och Lena (Vildmannens drag) som också betytt väldigt mycket för mig. De har varit som mentorer för mig både när det kommer till utrustning och hundar. Bäver Open 21-22/3-2014. Här Lina med Varga och Malva, inlånade från Ellen Nystedt.
Mer blev det när jag för två år sedan valde att sadla om från sprint till Medeldistans och även hittade kärleken och flyttade upp. Aldrig trodde väl jag att det skulle finna någon som ville ha en crazy dog lady. Men vad fel jag hade. Han fanns i Norråker och var själv uppvuxen med draghundar och underbara föräldrar. Så underbart att ha vardagsprat om hundgårdar, hur avföringen varit, vilket foder som är bäst och de jobbigaste diskussionerna, vilka valpar vi ska behålla. Utan att be honom så kör han upp spår. Även att jag detta året inte kunnat köra så har det funnits spår, utifall jag vill ut och köra ( har endast haft tillåtelse att köra Zero och Folke). Varje kväll säger jag att jag älskar honom, men jag tror inte han förstår hur mycket jag verkligen älskar honom 😊 Min älskade sambo och snart far till vårt barn, Elias❤️
Jag efter en så kallad känslosam säsong utan träning och tävling så har mitt mål ändrats. Siktet har varit inställt på medeldistans. Men jag vet att hundarna och jag klarar så mycket mer. Jag vill prova de lite längre löpen och med hårt jobb, otroligt stöttande familj och självklart alla sponsorer så kommer det att gå kanon. Vi ökar distanserna både på träning och tävling men fortsätter med renrasigt. Det är långdistansen som är målet och vi siktar in oss redan på Beaver Trap Trail 250 km 2019. Målet är att ta gott om tid på oss och komma i mål med alla hundarna fräscha. Träningen och planeringen kommer att sättas igång redan i sommar. Så jag hoppas det finns flera där ute som vill joina oss på BTT 250 km 2019 och gärna Siberian huskies 😁
4 april och jag trodde våren var påväg med stormsteg. En hel vecka av klarblå himmel och en värmande sol. Plusgrader på dagarna och minus på nätterna. Rena vårvädret. Men sedan hände nått.. jag som trodde jag hade skottat för sista gången denna vinter, men inte då. Nästan 1 dm har trillat ner idag och i morgon väntas mer komma. Just nu är jag väldigt trött på snö, dels för att det är jobbig men också för att jag inte kan röra mig som jag ska. Valparna växer så det knakar och ska snart börja seltränas. Jorm och Aska har redan börjat. Folke springer på bra när han får komma ut och dra. Idag var första gången han fick gå med Mythra i led, han såg ut att gilla att få sträcka ut på benen lite mer än när han går med bara Zero. Nästa vecka väntar vi hem vår lilla stjärna, Edda kommer hem ❤️ efter en lysande och väldigt bra säsong hos Madde. Vi är så stolta över dom båda, vi får se hur vi samarbetar nästa år, men nått blir det säkert. För min del så blir det att gå ner i arbetsdagar på jobbet och försöka vila upp mig i det som komma skall, 6 veckor kvar av graviditeten och jag längtar tills vår älskade lilla flicka har kommit. Men fram tills dess blir det att försöka ta det lugnt. Från dagens korta mys tur ( observera att jag har lyckats smyga in en till hund utan att Elias märkt något😂)

4 april och fortfarande vinter

Allmänt Kommentera
4 april och jag trodde våren var påväg med stormsteg. En hel vecka av klarblå himmel och en värmande sol. Plusgrader på dagarna och minus på nätterna. Rena vårvädret. Men sedan hände nått.. jag som trodde jag hade skottat för sista gången denna vinter, men inte då. Nästan 1 dm har trillat ner idag och i morgon väntas mer komma. Just nu är jag väldigt trött på snö, dels för att det är jobbig men också för att jag inte kan röra mig som jag ska. Valparna växer så det knakar och ska snart börja seltränas. Jorm och Aska har redan börjat. Folke springer på bra när han får komma ut och dra. Idag var första gången han fick gå med Mythra i led, han såg ut att gilla att få sträcka ut på benen lite mer än när han går med bara Zero. Nästa vecka väntar vi hem vår lilla stjärna, Edda kommer hem ❤️ efter en lysande och väldigt bra säsong hos Madde. Vi är så stolta över dom båda, vi får se hur vi samarbetar nästa år, men nått blir det säkert. För min del så blir det att gå ner i arbetsdagar på jobbet och försöka vila upp mig i det som komma skall, 6 veckor kvar av graviditeten och jag längtar tills vår älskade lilla flicka har kommit. Men fram tills dess blir det att försöka ta det lugnt. Från dagens korta mys tur ( observera att jag har lyckats smyga in en till hund utan att Elias märkt något😂)