I torsdags packades alla hundar, slädar, tält, mat och så mycket mer in i släp och bilar. Den efterlängtade Stekenjokks tiden var äntligen här. Som jag har längtat efter att få uppleva att vara ute på fjället och köra hund. Inte tävla utan bara lulla runt, njuta och låta hundarna sköta tempot.
Vi kom upp på eftermiddagen och inte en människa på plats. Parkerade bilarna och släpen och började förbereda för första turen. Slädarna gjordes i ordning och hundarna började selas in och sättas in i spannen. Ljudnivån blev högre och höre när hundarna viste vad de snart skulle få göra. 25 hundar fördelat på 3 spann. Elias körde mina 8 hundar medans jag satt i släden och njöt, självklart med kameran i högsta hugg.Hundarna jobbade på bra trotts att det var varmt, så det blev en kortare runda bara för att de skulle få springa av sig så vi kunde slå upp tält mm i lugn och ro. Vilka vyer det var, helt otroligt vackert. Väl tillbaka sattes hundarna upp på stakeout medans tält mm kom upp. Solgrop grävdes och snart satt vi i gropen och njöd ordentligt av mat, dryck, vyerna och hundarnas belåtehet. Kvällen avrundades efter att hundarna fått mat. Edda och Jojo som lagomt började att löpa fick sova i släpet tillsammans med Mythra som även hon börjar komma igång. Vi fortsatte kvällen inne i tältet där vi spelade kortspel och uppdaterade vår första dag på "steken" på div sociala medier. Fredagen började lika bra trotts några få ynka timmars sömn. Sömnen uteblev pga väldigt obekvämt liggunderlag. Men att varkna av hundarnas ylande är väldigt härligt. Resten av tältet sov sig igenom det men jag är inte riktigt van med det än. Frukost och vattning av hundarna som redan var redo att ge sig ut på de vita vidderna. 4 minibussar med skidåkare gjorde oss sällskap och snabbt kom två skotrar förbi och stannade. Vi fick instruktioner på var vi kunde köra för att inte störa renarna som är mitt uppe i kalvningstid. Så vi gav oss ut igen, jag åter igen sittandes i släden. Är det nått det har blivit mycket utav så är det foton på hundrumpor under dessa dagar. Inte så mycket annat att fota när man sitter  släden. Men jag njöt av att se hur de arbetade. Lite jobbigt att lämna över helt åt Elias, så gång på gång kom jag på mig själv att sitta och ropa höger och vänster åt dom, fast jag vet att han kan köra dom minst lika bra som jag själv. Hundarna giNck mycket bättre idag tack vare vattningen vi gjrde innan, fortfarande lite för varmt åt dom så även nu blev det en kortare tur på dryga milen. Eftermiddagen och kvällen fortsatte med Lenas goda mat, dryck och massa roliga samtalsämnen. Hundarna matades och Edda, Jojo och Mythra fick åter igen spendera natten i släpet. Kvällen avsltades åter igen med kortspel och tjöt. Lördag morgon började tidigt så hundarna satte igång och yla redan 05.17, upp och hoppa... Ja eller inte. Fortfarande bara jag som vaknar av detta. de andra sov djupt. Jag lyckades ändå somna om lite. Åter igen frukost, vattning av hundar och mycket mer. Hundarna fick idag lite extra uppvattning med massor av gotta i. Solbrännan i ansiketet var också ett faktum. Trotts halvklart på fredagen så hade jag lyckats bränna ansiktet rätt rejält, trotts att jag smörjt in ansiktet, fast jag var inte den ända. Lördagen verkade bli kanon och fler hundmänniskor anslöt sig till platsen. Vi drog åter igen ut med hundarna. Jag i släden och Elias som körde. Vi valde dock att inte vänta in dom andra då hundarna behövde gå framåt och inte unde stanna efter dryga 200m, de var lite för övertaggade. Så jag och Elias for vidare och bra träning för hundarna att få gå först också. Vi hade tidigare haft Eddaoch Jojo i led, men tempot blir då för högt så idag satte vi upp Light och Mythra i led igen. Inte ett moln på himlen och stålande sol. En helt underbar dag att vara ute, vi körde lite längre och höll oss i området vi blivit tillsagd att köra i. Efter lite frikörning vände vi åter igen tillbaka där vi mötte några av dom som startat bakom oss. Med kameran i händerna så blev det lite bilder även idag. Väl tillbaka och hundarna vätskade och genomgågna så gick jag och la mig en sväng. Ögonen sved nå förbaskat och gjorde ont. Snöblind efter alla timmar utan glasögon eller solskyddsfakor i ögonen, mes troligt det sistnämnda då det blev lite bättre efter några timmars sömn. Matning av hundarna och umgänge i den nu utökade solgropen. Åter igen en trevlig dag i "Steken" och fortfarande inte ett moln på himlen. Kvällen avslutades åter med kortspel innan alla somnade gott av all den friska luften och solen som dagen hade gett. Söndagen vaknade vi till lätt mulet väder, tidigt som vanligt. Några passade på att ta en sista tur innan vi packade ihop det sista av slädsäsongen. Vi valde att låta mina hundar vila, de hade jobbat så bra alla tre dagarna. Vi började packa ihop lägret och vändorna ner till bil och släp blev många. Men jag kunde inte låta bli, en sista tur skulle de bli och det blev det. Jag snörade på pjäxorna och plockade fram skateskidorna. Elias hämtade Edda och selade på henne. Lite rädd var jag, hon är så fruktansvärt stark och viljan att dra övergår lätt till dövhet. Men Elias hjälpet oss iväg och det gick bra. Det blev en ganska hyfsad runda i allt för hög fart tycket jag, is och snö sprutade i ansiktet och jag är glad att glasögonen var på. Sista turen för säsongen blev alltså med skidor. Äntligen har jag fått uppleva en riktig vårvinter och en härlig weekend med familen, vänner och massa hundar. Vi har alla njutit och nu väntar vi redan på nästa säsong. Men först ska vioch hundarna få njuta av lite ledighet, sommar och värme.
Första dagen i Stekenokk.
Underbart landskap, sol och snö.
Till och med Edda njuter av fjällen, men det blev täcke på efter någon timmer.
Dag två i Stekenjokk. Elias och alla mina 8 hundar i samma spann.
Påväg tillbaka till tältet efter en härlig tur.
Albin och Elias
Dag tre i Stekenjokk och en helt klarblått.
Hundarna jobbade på bra alla dagarna och verkade njuta lika mycket som vi.
Flera Norråkersbor Martin och Kristen som kom upp under lördagen.
Ann-Marie och två av hennes hundar ute på tur.
Nyfunna vänner från Österrike. Lorena och Christoph
Solgropen där många timmar spenderades.
På toppturen som jag och Elias tog under lördags efermiddagen passade vi på att fota "camp steken -17"
Topptur med älskade Elias. Längtar redan tillbaka.

Nu är slädsäsongen över

Allmänt En kommentar
I torsdags packades alla hundar, slädar, tält, mat och så mycket mer in i släp och bilar. Den efterlängtade Stekenjokks tiden var äntligen här. Som jag har längtat efter att få uppleva att vara ute på fjället och köra hund. Inte tävla utan bara lulla runt, njuta och låta hundarna sköta tempot.
Vi kom upp på eftermiddagen och inte en människa på plats. Parkerade bilarna och släpen och började förbereda för första turen. Slädarna gjordes i ordning och hundarna började selas in och sättas in i spannen. Ljudnivån blev högre och höre när hundarna viste vad de snart skulle få göra. 25 hundar fördelat på 3 spann. Elias körde mina 8 hundar medans jag satt i släden och njöt, självklart med kameran i högsta hugg.Hundarna jobbade på bra trotts att det var varmt, så det blev en kortare runda bara för att de skulle få springa av sig så vi kunde slå upp tält mm i lugn och ro. Vilka vyer det var, helt otroligt vackert. Väl tillbaka sattes hundarna upp på stakeout medans tält mm kom upp. Solgrop grävdes och snart satt vi i gropen och njöd ordentligt av mat, dryck, vyerna och hundarnas belåtehet. Kvällen avrundades efter att hundarna fått mat. Edda och Jojo som lagomt började att löpa fick sova i släpet tillsammans med Mythra som även hon börjar komma igång. Vi fortsatte kvällen inne i tältet där vi spelade kortspel och uppdaterade vår första dag på "steken" på div sociala medier. Fredagen började lika bra trotts några få ynka timmars sömn. Sömnen uteblev pga väldigt obekvämt liggunderlag. Men att varkna av hundarnas ylande är väldigt härligt. Resten av tältet sov sig igenom det men jag är inte riktigt van med det än. Frukost och vattning av hundarna som redan var redo att ge sig ut på de vita vidderna. 4 minibussar med skidåkare gjorde oss sällskap och snabbt kom två skotrar förbi och stannade. Vi fick instruktioner på var vi kunde köra för att inte störa renarna som är mitt uppe i kalvningstid. Så vi gav oss ut igen, jag åter igen sittandes i släden. Är det nått det har blivit mycket utav så är det foton på hundrumpor under dessa dagar. Inte så mycket annat att fota när man sitter  släden. Men jag njöt av att se hur de arbetade. Lite jobbigt att lämna över helt åt Elias, så gång på gång kom jag på mig själv att sitta och ropa höger och vänster åt dom, fast jag vet att han kan köra dom minst lika bra som jag själv. Hundarna giNck mycket bättre idag tack vare vattningen vi gjrde innan, fortfarande lite för varmt åt dom så även nu blev det en kortare tur på dryga milen. Eftermiddagen och kvällen fortsatte med Lenas goda mat, dryck och massa roliga samtalsämnen. Hundarna matades och Edda, Jojo och Mythra fick åter igen spendera natten i släpet. Kvällen avsltades åter igen med kortspel och tjöt. Lördag morgon började tidigt så hundarna satte igång och yla redan 05.17, upp och hoppa... Ja eller inte. Fortfarande bara jag som vaknar av detta. de andra sov djupt. Jag lyckades ändå somna om lite. Åter igen frukost, vattning av hundar och mycket mer. Hundarna fick idag lite extra uppvattning med massor av gotta i. Solbrännan i ansiketet var också ett faktum. Trotts halvklart på fredagen så hade jag lyckats bränna ansiktet rätt rejält, trotts att jag smörjt in ansiktet, fast jag var inte den ända. Lördagen verkade bli kanon och fler hundmänniskor anslöt sig till platsen. Vi drog åter igen ut med hundarna. Jag i släden och Elias som körde. Vi valde dock att inte vänta in dom andra då hundarna behövde gå framåt och inte unde stanna efter dryga 200m, de var lite för övertaggade. Så jag och Elias for vidare och bra träning för hundarna att få gå först också. Vi hade tidigare haft Eddaoch Jojo i led, men tempot blir då för högt så idag satte vi upp Light och Mythra i led igen. Inte ett moln på himlen och stålande sol. En helt underbar dag att vara ute, vi körde lite längre och höll oss i området vi blivit tillsagd att köra i. Efter lite frikörning vände vi åter igen tillbaka där vi mötte några av dom som startat bakom oss. Med kameran i händerna så blev det lite bilder även idag. Väl tillbaka och hundarna vätskade och genomgågna så gick jag och la mig en sväng. Ögonen sved nå förbaskat och gjorde ont. Snöblind efter alla timmar utan glasögon eller solskyddsfakor i ögonen, mes troligt det sistnämnda då det blev lite bättre efter några timmars sömn. Matning av hundarna och umgänge i den nu utökade solgropen. Åter igen en trevlig dag i "Steken" och fortfarande inte ett moln på himlen. Kvällen avslutades åter med kortspel innan alla somnade gott av all den friska luften och solen som dagen hade gett. Söndagen vaknade vi till lätt mulet väder, tidigt som vanligt. Några passade på att ta en sista tur innan vi packade ihop det sista av slädsäsongen. Vi valde att låta mina hundar vila, de hade jobbat så bra alla tre dagarna. Vi började packa ihop lägret och vändorna ner till bil och släp blev många. Men jag kunde inte låta bli, en sista tur skulle de bli och det blev det. Jag snörade på pjäxorna och plockade fram skateskidorna. Elias hämtade Edda och selade på henne. Lite rädd var jag, hon är så fruktansvärt stark och viljan att dra övergår lätt till dövhet. Men Elias hjälpet oss iväg och det gick bra. Det blev en ganska hyfsad runda i allt för hög fart tycket jag, is och snö sprutade i ansiktet och jag är glad att glasögonen var på. Sista turen för säsongen blev alltså med skidor. Äntligen har jag fått uppleva en riktig vårvinter och en härlig weekend med familen, vänner och massa hundar. Vi har alla njutit och nu väntar vi redan på nästa säsong. Men först ska vioch hundarna få njuta av lite ledighet, sommar och värme.
Första dagen i Stekenokk.
Underbart landskap, sol och snö.
Till och med Edda njuter av fjällen, men det blev täcke på efter någon timmer.
Dag två i Stekenjokk. Elias och alla mina 8 hundar i samma spann.
Påväg tillbaka till tältet efter en härlig tur.
Albin och Elias
Dag tre i Stekenjokk och en helt klarblått.
Hundarna jobbade på bra alla dagarna och verkade njuta lika mycket som vi.
Flera Norråkersbor Martin och Kristen som kom upp under lördagen.
Ann-Marie och två av hennes hundar ute på tur.
Nyfunna vänner från Österrike. Lorena och Christoph
Solgropen där många timmar spenderades.
På toppturen som jag och Elias tog under lördags efermiddagen passade vi på att fota "camp steken -17"
Topptur med älskade Elias. Längtar redan tillbaka.

Jag skulle fortfarande kalla mig grön inom draghundsporten och jag kommer att lära så länge jag lever. Jag är nu inne på mitt fjärde år med draghundsporten, eller snart i höst är jag det. 

 

Förra året efter Beaver Trap Trail i Norråker bestämde jag mig för att det var medel/ långdistans jag vill hålla på med. Jag ville vara ute med hundarna längre sträckor, mer utmaning och mer natur. Jag kommer ihåg att jag återvände till ett grå dasaigt Jönköping, våren var redan där. Helgen efter var det barmarks tävling och suget efter att få cykla eller springa bakom en hund var inte alls lika stort längre. Mina vänner uppe i Norråker ägnade samma helgen åt att vara på fjället och köra hund. Jag längtade dit, till mina vänner, snön och den lilla byn Norråker som jag så förälskade mig i för tre år sedan. Jag ville tillbaka upp till Jämtland, det är där jag hör hemma. Sporten och allt ansvar man har för hundarna har gjort att jag växt enormt som person. Jag har alltid hållit på med lagsport och fått stöttning av lagkamrater, men här är det jag själv som tar besluten. Vist att jag och hundarna är ett team, men det är jag som tar besluten. För några år sedan skulle jag aldrig ha vågat lämna min komfort zon för att prova eller göra nått annat. Men under dessa år har jag vågat tävla i både Sverige och utomlands, jag vågade åka över till Kanada för att se om det skulle passa mig och i november tog jag steget som jag aldrig trodde jag skulle våga. Jag sa upp mig från mitt fasta jobb som jag gillade och flyttade upp till mitt älskade Norråker. Allt känns så rätt och det har inte gått en dag som jag ångrat att jag tog steget och flyttade. Medans blommorna blommar i Jönköping så kör jag fortfarande släde, nästa helg blir det sista slädturen men familj och vänner i Stekenjokk. Så när blev min hobby mitt liv egentligen? Förmodligen när jag köpte in den första polarhunden men när jag flyttade upp så blev hobbyn verkligen mitt liv. 

 

När blev min hobby mitt liv?

Allmänt Kommentera

Jag skulle fortfarande kalla mig grön inom draghundsporten och jag kommer att lära så länge jag lever. Jag är nu inne på mitt fjärde år med draghundsporten, eller snart i höst är jag det. 

 

Förra året efter Beaver Trap Trail i Norråker bestämde jag mig för att det var medel/ långdistans jag vill hålla på med. Jag ville vara ute med hundarna längre sträckor, mer utmaning och mer natur. Jag kommer ihåg att jag återvände till ett grå dasaigt Jönköping, våren var redan där. Helgen efter var det barmarks tävling och suget efter att få cykla eller springa bakom en hund var inte alls lika stort längre. Mina vänner uppe i Norråker ägnade samma helgen åt att vara på fjället och köra hund. Jag längtade dit, till mina vänner, snön och den lilla byn Norråker som jag så förälskade mig i för tre år sedan. Jag ville tillbaka upp till Jämtland, det är där jag hör hemma. Sporten och allt ansvar man har för hundarna har gjort att jag växt enormt som person. Jag har alltid hållit på med lagsport och fått stöttning av lagkamrater, men här är det jag själv som tar besluten. Vist att jag och hundarna är ett team, men det är jag som tar besluten. För några år sedan skulle jag aldrig ha vågat lämna min komfort zon för att prova eller göra nått annat. Men under dessa år har jag vågat tävla i både Sverige och utomlands, jag vågade åka över till Kanada för att se om det skulle passa mig och i november tog jag steget som jag aldrig trodde jag skulle våga. Jag sa upp mig från mitt fasta jobb som jag gillade och flyttade upp till mitt älskade Norråker. Allt känns så rätt och det har inte gått en dag som jag ångrat att jag tog steget och flyttade. Medans blommorna blommar i Jönköping så kör jag fortfarande släde, nästa helg blir det sista slädturen men familj och vänner i Stekenjokk. Så när blev min hobby mitt liv egentligen? Förmodligen när jag köpte in den första polarhunden men när jag flyttade upp så blev hobbyn verkligen mitt liv. 

 
Vaknade även denna morgon av att solen sträckte ut sina strålar och slog till mig i ansiktet så jag vaknade innan larmet gick av. Trött som jag alltid är på mornarna var jag även idag. Men gick ändå upp för att sätta på kaffe och beundra det fina vädret, vilket jag också gjorde tills jag såg yttertempraturen. 0,2 grader!! Jag hurrvade till och bestämde mig ganska snabbt för att det blir en förmiddag inne. Kaffe och frukost i köket samtidigt som jag skummade igenom div sidor på internet och läste lite tidningar. Försökte mig på att fatta nått av bildredegerings prorammet som jag har på datorn, men när det inte ville göra som jag ville ha det så slog jag ihop datorn utan att ha sparat nått. Så bilderna som jag lagt ut från igår och idag är bara ändrade i storlek och filformat. Jag får la ta och läsa på ordentligt snart. Gick iväg till återvinningen och kastade lite kartong och tidningar för att sedan vandra vidare de helt otroliga 100 metrarna till affären. Ja helt otroligt, jag bor i en lite by i norra jämtland och jag har närmare till sortergården, macken och affären än när jag bodde i centrala Jönköping. Väl hemma så passade jag på att rensa landen och sätta potatis. Dock är det fortfarande minusgrader på nätterna så potatisen är sådd i hinkar som får stå inne när det är kallt. Färskpotatis till midsommar kan jag glömma men någon knöl hoppas jag på innan vinter snart är här igen. Passade även på att vårstäda i hundgårdarna så det blev krattning och regöring av både mathinkarna och vattenhinkarna, efter det fick hundarna komma ut och springa av lite energi. Oj vad det sprang och lekte på åkern (lägda heter det tydligen här). Till och med Zero fick nått ryck och sträckte ut. Självklart passade jag på att ta lite bilder. Mycket kvar att lära men det blir roligare och roligare.
Edda med Mythra och Jojoi backgrunden.
Jojo med vind i ögonbrynen.
Edda stylar och visar att varken Mythra eller Jojo har någon chans att hinna ifatt henne.
Light och Zero provar och ser vad benen håller för.
Här går det undan, i alla fall om man kollar ansiktena på dom..
Light känner sig som en vildhäst :)

En lugn och solig dag, men kallt

Allmänt Kommentera
Vaknade även denna morgon av att solen sträckte ut sina strålar och slog till mig i ansiktet så jag vaknade innan larmet gick av. Trött som jag alltid är på mornarna var jag även idag. Men gick ändå upp för att sätta på kaffe och beundra det fina vädret, vilket jag också gjorde tills jag såg yttertempraturen. 0,2 grader!! Jag hurrvade till och bestämde mig ganska snabbt för att det blir en förmiddag inne. Kaffe och frukost i köket samtidigt som jag skummade igenom div sidor på internet och läste lite tidningar. Försökte mig på att fatta nått av bildredegerings prorammet som jag har på datorn, men när det inte ville göra som jag ville ha det så slog jag ihop datorn utan att ha sparat nått. Så bilderna som jag lagt ut från igår och idag är bara ändrade i storlek och filformat. Jag får la ta och läsa på ordentligt snart. Gick iväg till återvinningen och kastade lite kartong och tidningar för att sedan vandra vidare de helt otroliga 100 metrarna till affären. Ja helt otroligt, jag bor i en lite by i norra jämtland och jag har närmare till sortergården, macken och affären än när jag bodde i centrala Jönköping. Väl hemma så passade jag på att rensa landen och sätta potatis. Dock är det fortfarande minusgrader på nätterna så potatisen är sådd i hinkar som får stå inne när det är kallt. Färskpotatis till midsommar kan jag glömma men någon knöl hoppas jag på innan vinter snart är här igen. Passade även på att vårstäda i hundgårdarna så det blev krattning och regöring av både mathinkarna och vattenhinkarna, efter det fick hundarna komma ut och springa av lite energi. Oj vad det sprang och lekte på åkern (lägda heter det tydligen här). Till och med Zero fick nått ryck och sträckte ut. Självklart passade jag på att ta lite bilder. Mycket kvar att lära men det blir roligare och roligare.
Edda med Mythra och Jojoi backgrunden.
Jojo med vind i ögonbrynen.
Edda stylar och visar att varken Mythra eller Jojo har någon chans att hinna ifatt henne.
Light och Zero provar och ser vad benen håller för.
Här går det undan, i alla fall om man kollar ansiktena på dom..
Light känner sig som en vildhäst :)