När blev min hobby mitt liv?

Kommentera

Jag skulle fortfarande kalla mig grön inom draghundsporten och jag kommer att lära så länge jag lever. Jag är nu inne på mitt fjärde år med draghundsporten, eller snart i höst är jag det. 

 

Förra året efter Beaver Trap Trail i Norråker bestämde jag mig för att det var medel/ långdistans jag vill hålla på med. Jag ville vara ute med hundarna längre sträckor, mer utmaning och mer natur. Jag kommer ihåg att jag återvände till ett grå dasaigt Jönköping, våren var redan där. Helgen efter var det barmarks tävling och suget efter att få cykla eller springa bakom en hund var inte alls lika stort längre. Mina vänner uppe i Norråker ägnade samma helgen åt att vara på fjället och köra hund. Jag längtade dit, till mina vänner, snön och den lilla byn Norråker som jag så förälskade mig i för tre år sedan. Jag ville tillbaka upp till Jämtland, det är där jag hör hemma. Sporten och allt ansvar man har för hundarna har gjort att jag växt enormt som person. Jag har alltid hållit på med lagsport och fått stöttning av lagkamrater, men här är det jag själv som tar besluten. Vist att jag och hundarna är ett team, men det är jag som tar besluten. För några år sedan skulle jag aldrig ha vågat lämna min komfort zon för att prova eller göra nått annat. Men under dessa år har jag vågat tävla i både Sverige och utomlands, jag vågade åka över till Kanada för att se om det skulle passa mig och i november tog jag steget som jag aldrig trodde jag skulle våga. Jag sa upp mig från mitt fasta jobb som jag gillade och flyttade upp till mitt älskade Norråker. Allt känns så rätt och det har inte gått en dag som jag ångrat att jag tog steget och flyttade. Medans blommorna blommar i Jönköping så kör jag fortfarande släde, nästa helg blir det sista slädturen men familj och vänner i Stekenjokk. Så när blev min hobby mitt liv egentligen? Förmodligen när jag köpte in den första polarhunden men när jag flyttade upp så blev hobbyn verkligen mitt liv.